Bakom kulisserna i Skeppsbroparken

Jag fick möjlighet att hänga med vår projektledare Fredrik innanför byggstaketen i Skeppsbroparken och titta vad som händer bakom kulisserna. Och det är med mina hundra frågor till honom som denna artikeln blev till.

Det är en gråmulen fredagsförmiddag när Fredrik öppnar upp grinden till byggområdet av Skeppsbroparken. Fredrik är den person i bolaget som just nu jobbar med att projektleda byggnationen av den park som SMUAB under så många år arbetat för att kunna bygga.

Det är med stor förväntan som jag, med min varseljacka och hjälm, går efter honom in på byggområdet. Jag cyklar själv förbi parken varje dag när jag ska till och från jobbet och anser att jag kunnat följa byggnationen på ganska nära håll. Jag har sett när påle efter påle slagits ner till de blivande bryggorna. Jag har märkt hur träd tagits bort, jag har stått och kliat mig i huvudet när siltdukarna legat på land och inte alls förstått vad de ska användas till. Och jag har sett hur lastbilar och grävskopor arbetar i symbios med varandra.

Fredrik hälsar glatt och småpratar med alla som vi möter inne på området. Han visar några träramar som står intill strandkanten vid bryggorna och berättar att det ska gjutas fundament till bryggorna i ramarna. "Men vänta, de är ju högre än bryggorna" säger jag oförstående och får förklarat för mig att bryggorna kommer placeras ungefär 1 meter ovanför vattenytan, men att vissa delar av bryggorna kommer vara något lägre för att få lite höjdskillnader.

"Ser du rören som sitter runt pålarna till bryggorna" frågar Fredrik? Jag har tidigare under veckan lagt märket till att de pålar som varit så jämna i höjd förut nu blivit olika höga. "Det ska gjutas i rören för att pålarna ska vara motståndskraftiga när det blir is på sjön och på så sätt göra bryggorna mer hållbara. Gjutningen i rören gör att bryggorna byggs upp i sin slutliga höjd tillsammans med balkar och trätrall" fortsätter han.

Lite längre västerut stannar vi till vid en grävskopa som håller på att gräva i vattnet. Fredrik berättar att det är erosionsskyddet som grävs. Genom att gräva bort en del av jorden i sjöbotten säkerställer man att det blir hållbart. En lastbil med stenar svänger in på området och ställer sig bredvid grävskopan. "Här kommer stenarna till erosionsskyddet" säger Fredrik. Han fortsätter berätta att de först lägger i stora stenar i botten för att göra erosionsskyddet stabilt. Sen varvas det i ett par lager med mindre och större stenar för att undvika att vatten och vind inte förstör strandkanten. "Det är bara det översta lagret av stenar som vi kommer se när parken är klar och det lagret består av natursten som bland annat kommer från Granarp. Just nu är ungefär en tredjedel av erosionsskyddet klart" förklarar han.

Jag frågar vad entreprenören gör med all jord som grävs upp från sjöbotten och han förklarar att jorden läggs på tork. Därefter tas prover för att se om det finns föroreningar i jorden. Den jord som är ren kan återanvändas i parken, medan den jord som innehåller föroreningar körs till miljöhanteringen.

Strax nedanför Cementgatan stannar Fredrik till och nickar mot en brunn. Han berättar att brunnslocket går ner i en dagvattenledning som ligger under vägen och att de inom kort kommer börja gräva för att koppla på ett rör från Cementgatan och ut i Munksjön. Sammanlagt blir det tre stycken dagvattenledningar.

När vi står där och tittar pekar Fredrik på ett ensamt träd. "Det var inte så många träd som kunde vara kvar tyvärr. Vissa var i ett så dåligt skick redan och andra stod nästan ute i vattnet. Vi var tvungna att ta ner dem för att de inte skulle skada de som gräver omkring dem. En annan risk var att träden skulle skadas under grävarbetet, börja dö och sedan riskera att falla på någon som är ute och går längs Hälsans stig sen när parken är färdigbyggd. Det är alltid tråkigt att behöva ta ner träd, men säkerheten är viktig och när parken är klar kommer vi ha planterat ungefär 185 nya träd. Vissa av dessa träd är de som står i den tillfälliga parken just nu" säger han.

Vi har nått den sista bryggan som är placerad längst västerut i Skeppsbroparken. "Ser du att de där tre pålarna ser annorlunda ut, att de är lite plattare" frågar han och fortsätter "det gick inte att påla på samma sätt med dessa tre som det gjorde med de andra pålarna, så de var tvungen att använda en annan teknik". Jag undrar såklart varför och han förklarar att det beror på att det under botten kan ligga stora stenar som gör att det inte går att få ner pålarna på ett bra och säkert sätt och att de därför behövt använda en annan teknik.

På vägen tillbaka frågar jag Fredrik om han tycker att det är häftigt att se parken byggas och han svarar "det är klart det är! Jag har ju arbetat så många år med planering och vattendom och det är roligt att se parken växa fram. Även att vi håller tidplan just nu så är det fortfarande mycket som ska göras och även om vi planerat för alla möjliga scenarion så kan ju ändå saker dyka upp som man inte kunnat räkna med. Men visst är det häftigt att vi kommer ha en grönskande park med massa lek här redan om ett och ett halvt år"!

/Karin, marknadskommunikatör på SMUAB